Tankar kring pappagrupp

Tankar kring pappagrupp

Idag så var det då dax. Jag skulle för första gången medverka i en pappagrupp. Man kan säga att en pappagrupp är ett mötestillfälle där vi planerade pappor får en möjlighet att diskutera och reflektera över våra tankar om det kommande fadersskapet.

Jag har under senare tid upptäkt att jag har svårt att känna mig anpassningsbar i en grupp. Ofta så att jag snarare känner mig utanför, annorlunda och utan vettiga inslag och idéer än kärnan i en grupp som leder och fördelar tankar. Vet inte riktigt varför det är på detta vis. Har absolut inget problem att delta i en grupp och jag är absolut inte närvös i en gruppsituation.

En bidragande orsak till mitt beteende i en gruppsituation kan vara att jag kan känna att man oftast inte själv väljer sin grupp utan att gruppen man hamnar i ofta redan är skapt och förutbestämd av någon annan. Detta kan leda till att jag tänker att gruppfördelningen redan är gjord och jag kan inte påverka den. Detta är negativt sett ur ett ledarskapsperspektiv. Jag skall ju dock som färdigutbildad sjuksköterska kunna fördela, organisera och fördela arbetet i en för mig okänd grupp. Jag skall ju även som blivande sjuksköterska känna att jag har gruppen med mig vid beslut. Det är något som jag verkligen behöver träna mer på och som jag mer och mer tar tag i.

Alla gruppsituationer som däremot är nyskapade, mindre och som har en gemensam nämnare ger däremot mig en samhörighetskänsla. Det har jag kännt förut och det kände jag även idag på pappagruppen. Det var verkligen trevligt på alla vis att få dela med sig och höra andras tankar och funderingar kring papparollen. Här var man en del av gruppen, vi alla hade något gemensamt - vi skall alla inom kort bli pappa. Här fanns inga färdiga normer, regler eller undantag. Inget rätt eller fel. Vi alla förmedlade något gott och alla kunde känna igen sig i någon eller någras tankar, funderingar och ideer. Ska verkligen bli spännande och kul att fortsätta denna grupp 3 torsdagar till.