Drömmen om ett lägre handikapp i golf.

Golf, denna tidsödande fritidssysselsättning som sporrar mig mer än något annat men som samtidigt väcker starka känslor inom mig. Denna inledning låter kanske konstig för de som aldrig har spelat eller som inte förstår men för mig är den glasklar.

Jag har alltid varit lite av en tävlingsmänniska, om inte i skolan så i sport. Många är vansinnigt bättre men få ska få möjlighet att slå mig. Rolig tanke när man tänker efter.

Jag började spela golf sommaren 2008. Detta betyder att det är min andra säsong som volontär uppslagare av grästuvor. Skämt åsido. Men visst händer det att man slår upp någon tuva då och då, men vad gör det... övning ger färdighet. Min sving har blivit avsevärt mycket bättre av regelbunden träning. Nu är det bara tajming och avslappning som återstår.

Frustation uppstår då jag tillbringar en dag tillsammans med ett par äldre härrar med ett handikapp på 20 som knappt kan svinga rätt men som ändå på något sätt kommer fram till green. Jag har bättre sving och längd på mina slag. Har folk som tror på min talang som golfspelare. Nu är det bara upp till mig att ta med mig lugnet och tekniken från övningsområdet till banan. Varför har jag så brottom när jag slår? Varför tänker jag mig inte för före varje slag. Frågorna är många - svaren säkert enklare än så.

Har fortfarande ett mål att sänka mig med 10 till 20 i handikapp under denna säsong. Spelar jag som jag är kapabel att göra under en hel golfrunda så ser jag detta som ett realistiskt och gångbart mål.